Söta kära Saiphen...

Ja happ, då har det hänt.... det är ju så när djur blir gamla. Man väntar in dagen som man inte vill ska komma. Nu har Saiph dött.

Trodde inte jag skulle reagera så starkt eftersom jag har lagt ner ridningen för flera år sedan. Men han var ju en stor del av mitt liv under många år, sen har det varit så självklart att han har funnits där ute hos mamma å pappa.






Blev så chockartat besked eftersom han inte varit sjuk innan. Önskar att han kunde fått dö fridfullare. Det gör ont i mig att veta att han led å hade jätte jobbiga sissta timmar i livet. tycker också väldigt synd om mamma som var tvungen att ta beslutet under en så pressad situation.

Nu är han väl i häst himmlen å äter äpplen hela dagen å vänntar på att en dag få sällskap av scott.